
Genom vulkanutbrott under urtiden skapades stora urbergsområden i Sverige, Norge och Finland. Berggrunden i Fryksdalen består i huvudsak av gnejs och hyperit. Hyperit är en bergsart som är så stark att inlandsisen inte kunde trycka sönder den. Efter att isen smälte undan fanns dessa berg kvar och stack upp, högt över det omgivande landskapet.
Tossebergsklätten är ett hyperitberg och reser sig 343 m över havet. Upp till toppen ringlar sig en 2 km lång ”serpentinväg” som stiger över 200 m. Namnet Tosseberg berättar att berget har varit ett tillhåll för jättar och bergfolk. Första delen av ordet tros motsvara i svensk och nordisk dialekt, tusse: jätte och toss: troll. Tossebaergh, Toszebaergh – gammal stavning, är ett av Fryksdalens äldsta hemman.
Många har under tidens lopp fascinerats av det ståtliga berget. Inte minst stora författare som Selma Lagerlöf, Göran Tunström och historikern och prosten Anders Fryxell. Selma skrev om Tossebergsklätten i sitt litterära verk, Gösta Berlings saga från 1891. Berget fick då namnet Gurlita klätt, som används också idag. I boken berör flera avsnitt byn Stöpafors och handlingen utspelar sig under 1920-talet. Selma sägs ha fått inspiration till att skriva boken när hon stod på toppen av Tossebergsklätten och blickade ut över landskapet.
I Selmas saga bodde det en stor björn på Gurlita klätt. Björnen var enormt stor och hade nästan en övernaturlig styrka. Han kunde enbart fällas med en silverkula. Silverkulan skulle gjutas i Sunnes kyrkas torn, "en kula av silver och klockmalm, stöpt en torsdagskväll vid nymåne i kyrktornet" för att vara av den rätta kalibern. Enligt sagan blev den stora björnen på Gurlita klätt aldrig skjuten. Han finns på plats i form av en staty, gjord av träsmidaren Urpo Granath från Arvika. Många har poserat vid björnen genom åren och blivit förevigade på foto.
”Det högsta är att skåda Gud. Det näst högsta är att stå på Tossebergsklätten och se ut över denna värld” skriver Göran Tunström i sin roman, Tjuven. Anders Fryxell sägs ha blivit inspirerad till att skriva Värmlandsvisan. ”Ack Värmland du sköna, du härliga land...”
Länge har Tossebergsklätten varit en kär utflyktsplats för besökare från när och fjärran. Innan ”serpentinvägen” byggdes i början av 1960-talet brukade besökarna klättra upp på stigar längs bergsidan eller gå en längre väg upp för att nå toppen. Turisterna anlände med båt till Stöpafors brygga och när de nådde toppen ville många stanna en extra stund för att få se solnedgången och njuta av den underbara utsikten.
Det första utsiktstornet fanns redan på sekelskiftet. Flaggan högst upp på tornet berättade om unionen mellan Sverige och Norge. Det nuvarande tornet byggdes 1933-34. Invigningen skedde den 3:e juni 1934 med ett digert program. Man började att ta tornavgift för att besöka tornet, vilket man också gör än idag. Det finns även en kikare tillgänglig där man kan zooma in och ut i landskapet. Vid klart väder och beroende på jordens krökning ska man kunna se ca 80 km. Det sägs enligt en gammal sägnen att man i varje vädersträck skall kunna skåda en kyrka.
1928 byggde en man vid namn Ragnar Larsson en liten kiosk i närheten av tornet. Ragnar drev även en diversehandel i lillstugan på Hagen, Stöpafors. I sin lilla kiosk uppe på toppen serverade Ragnar hembakat bröd och kaffe som blev kokat på spritkök. Eftersom det inte fanns någon riktig väg upp fraktade man varorna med häst och släpa. Man kunde inte använda hjulförsedda fordon på de små stigarna upp till toppen på den tiden.
Anläggandet av bilvägen upp innebar en kraftig ökning av besökare. Under 60-talet byggde man därför en större serveringsbyggnad i timmer. En timmerstuga som stått i Höjen nedmonterades, skänktes och flyttades av ägaren Oscar Werner. Stugan byggdes senare ut och man gjorde i ordning en stor altan. Virket till utbyggnaden kom från Gräsmark. 1965 stod en hantverksbod klar i anslutning till serveringsbyggnaden. Under 1980-talet var det en tennsmedja och senare en liten bod med försäljning av hemslöjdsartiklar. Idag finns systrarna Anki och Sensy med familj där sedan många år tillbaka.
Många har drivit café och resturangverksamhet på Tossebergsklätten. Allt ifrån privatpersoner till föreningar som Stöpafors byagille och Stöpafors IF. Tossebergsklätten har vuxit och tillbyggts under olika tidsepoker. Den gamla fallfärdiga dansbanan togs bort i slutet av 80-talet för att ge plats åt den vackra festlokalen Gurlitalogen. Skogsägarna i Stöpafors gick samman och byggde logen. De tog virke från allmäningarna runt klätten och alla ställde upp gratis med arbetsinsatsen. De började bygga på sommaren 1988 och fortsatte hela vintern. Invignigen skedde sommaren där efter. Det hölls en stor fest, där dansbandet Fernandos lockade mycket folk. Stöpafors IF arrangerade kalaset och serverade helstekt gris. Det blev naturligtvis succé.
Logen skänktes sedan till Sunne Kommun som ansvarar för Tossebergsklätten. I början av 1990-talet byggde Sunne Kommun nya toaletter i en separat byggdnad intill Gurlitta logen. Vid samma tillfälle anlade man också en ny lekplats.
Klubben Solskärmarna med ett 40-tal medlemmar från Värmland och övriga Sverige har valt Tossebergsklätten till sitt hemmaberg. Solskärmarna valde Tossebergsklätten främst för att det är ett högt berg som ligger bra till geografiskt och vindriktningen är vanligen syd-väst vilket är gynnsamt. Föreningen startades för några år sedan och i samband med starten gjorde medlemmarna i ordning en startramp för skärmflyg på bergets västra sida. När vädret tillåter kan man se färgglada skärmar svävande runt berget. För mer information och kontakt, se klubbens hemsideadress som finns under våra länkar.
Radioamatörer från hela världen träffas på Tossebergsklätten helgen efter midsommar eller första helgen i juli, varje år sedan 1964. Organisatör och eldsjäl under många år var Göran Johansson, sm4cyy från Stöpafors. Numera är det Peter Löthberg, sm4kel som har den rollen. Radioamatörerna tycker att Gurlita klätt är idealiskt med sina 343 m över havet för det är goda sändar och mottagar förhållanden. Ju högre upp man kommer, desto bättre är det. Radiosignalen är SK4BM.
Uppför den ringlande serpentinvägen har under många år hållits backtävlingar både med bil, motorcykel och lastbil. Initativtagare till det första Gurlita loppet som hölls den 4-5 september 1976 var John-Erik Magnusson, Stöpafors. Det hela arrangerades av MK Ratten, Torsby. Tävlingarna fortsatte under början av 80-talet, men gjorde sedan uppehåll några år. 1987 började man med lastbilstävlingarna som blev en riktig publikdragare.
Källor:
Stöpafors krönikan av Lars Ragnar Larsson
Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf
Tjuven av Göran Tunström
Samt muntiliga berättelser